SJ ånglok
För linjerna norr om Storvik med enklare banöverbyggnad, anskaffades 1881-90 en ny loktyp littera Kc, som skiljde sig från Kb-loket genom en mindre, men längre ångpanna som jämnare fördelade lokets axeltryck. Därigenom kunde axeltrycket sänkas till 11,6 ton jämfört med Kb-lokets 12,6 ton. På loktypen utprovades olika ångpannetyper med olika tubantal och eldstadsmurninger, vilke 1882 åtskiljdes genom typbeteckningarna Kc1-Kc5. Loken Kc2-Kc4 utfördes med murade eldstäder enligt Verderbers system från Ungern (vilket misslyckades genom alltför lång tidsrymd för uppvärmning och avsvalning. Pannan kallades "Almgrens panna" i Sverige). Kc2-Kc5 fick även dubbla ramplåtar. Alla lok fick sedermera ångpannor typ Kc5 (som överensstämde väl med Ke-ångpannan) och loktypen slopades 1916-26.
Längd:
13,94 m.
Tjänstevikt:
33 ton
Mat. vikt:
31,8 ton
Tendervikt:
10,2 ton
Ångtryck:
10 atm
Drivhjuls Ø:
1,386 m.
Kol:
3,8 ton
Vatten:
7,3 m³
Hastighet:
60 km/h
Antal:
5 st
| Skiss | Nr. | Tillverkare | År | Anteckningar |
 | Kc4 367 | Motala | 1888 | Omlittererades 1891 till SJ Kc5 367. |
| Kc4 368 | Motala | 1889 | Omlittererades 1891 till SJ Kc5 368. |
| Kc4 380 | Motala | 1889 | Omlittererades 1892 till SJ Kc5 380. |
| Kc4 381 | Motala | 1889 | Omlittererades 1892 till SJ Kc5 381. |
| Kc4 382 | Motala | 1889 | Omlittererades 1893 till SJ Kc5 382. |
